tillbringade jag kvällen i en sån här:

Jag antar att de arbetar bort köer när jag blev kallad 20:40 till Karlstad igår. Jag trodde att jag skulle bli mer klaustrofobisk men det fick förvånansvärt bra. Jag fick beställa sjukresa för att ta mig dit. Och så fort undersökningen var gjord ramlade det in en kallelse till neurologen. Ska vi tro att jag blir övertalad att det inte är något fel på mig igen?

Då och då bestämmer jag mig för att det faktiskt bara är en fråga om attityd – jag skulle ju bli helt återställd av KBT, och det genomförde jag. Men så bestämmer jag att imorgon ska jag ha en ny syn på saker och jag försöker verkligen. Jag tror att jag kommer få vingla omkring resten av livet och aldrig veta varför.