Jag trodde aldrig att jag skulle vänta ivrigt på en rollator. Men när väl mitt motstånd föll och jag inser fördelarna så kan jag inte vänta. Jag ska få gå ut!! Kommunrehab ska ringa mig om det. När det nu blir. Först var jag uppspelt och trodde att de skulle ringa dagen därpå. Men sen när jag tänker till så inser jag att bara för att det är viktigt för mig, betyder det inte att det är det för någon annan.. för mig bryter det en isolering. Jag kan gå ut när jag vill. Själv. En självständighet.