Jag blir sämre i alla funktioner. Syn, balans, tal, ork. Men nu har jag själv tagit kontakt med fysioterapeut, arbetsterapeut och logoped. Jag tror inte att jag kommer få någon annan hjälp än den jag skaffar själv. Åtta veckor efter en remiss brukar man få ett brev om att de mottagit den. Om jag inte hör något nästa vecka lär jag inte göra det.

Skyndsamt! Pyttsan!

Hursomhelst kommer jag kanske få lite hjälp från de jag har sökt. Idag pratade jag med samma arbetsterapeut som för 1 1/2 år sen och hon kunde jämföra hur jag mår nu mot då. Det har förvärrats massor. Och jag grät efter samtalet.

Jag har i alla fall beställt hem mat från Coop igen. Gud vad skönt med grönsaks- och fruktlådor så man har det en stund framöver. Och att man kan handla hemma från soffan. Det gör mig lite mer självständig. Och jag var tvungen att ställa in mitt möte med ortopisten förra veckan p g a att jag var sjuk. Vilket inte händer ofta. Nästa gång ska jag boka tid via servicelinjen. Bara att hem dröjer till eftermiddagen. Fast snön är kanske borta så jag fixar att gå en bit. Annars stannar jag och äter lunch på sjukhuset. Jag vägrar att riva upp himmel och hav för att jag ska till doktorn.

Jag kommer ihåg när jag julhandlat med kassar på cykeln och en julgran under armen. Så självständig var jag. Jag cyklade med Torsten och Liv i cykelkärran och Sonja i sitsen bakom mig när jag skulle nånstans. Jag fixade allt själv. Nu plötsligt kan jag knappt bära kaffekoppen till bordet. Och jag får hålla mig i väggen och räcket upp och nerför trappan. Om jag måste bära något kommer jag varken upp eller ner.

Ibland tänker jag när de påstår att allt utom synen är funktionellt att imorgon ska jag måste minsann skaka allt av mig och så får Torsten släppa mig hem från Lidl. Vad kan det vara? 500 meter?

Edit: Inser ni hur mycket det här uppfyller mina tankar? All vaken tid.