Jag brukar känna tacksamhet den här natten. Och lugn. Missförstå mig inte, jag är väldigt nöjd med mina julklappar och jag känner tacksamhet för dem. Men jag har lite ångest över barnens. Vi har ingen släkt och jag har alltid överkompenserat varje jul och födelsedag för det. Men nu kan jag varken ekonomiskt eller fysiskt. De är ju nästintill vuxna nu och förstår men det känns i alla fall. Så nu ligger jag vaken och funderar. Jag skulle vilja vara arbetsför igen. Vara vanlig. Klara av allt som vanliga människor gör. Jag fixat inte ens att gå och handla själv. Det måste bli ändring på det.

Istället för att orka mindre och mindre borde jag klara mer och mer om jag verkligen försöker. Så träning får det bli. Jullöftet till mig själv i julnatten.