Jag är faktiskt jag..

Efter åratal som bara en mamma till barn som behöver mer behöver jag nu hitta tillbaka till något annat. Det som är jag. Det som inte är en yrkesroll eller en mamma. Eller en fru. Bara jag.

Men vem är jag nu då? Ja vem var jag förut? När har jag nånsin varit sann mot mig själv förut. Men det är jag nu. Det tar väl ett halvt liv att hamna där. Att man inte känner att man behöver vara på ett speciellt sätt.

Hur börjar man om när livet har varit på stand by i tretton-fjorton år?

Det är spännande att (åter)upptäcka sig själv.

Nu kan jag bli vem jag vill. Eller nåt.

Lämna en kommentar